Detta barrträd är naturligt gosigt och en kul kompis med en knubbig stam i manchester, ett litet vänligt leende, små dinglande ben, kvistar till armar och en härlig virvel av fluffigt grönt som kronan på verket. En skogens kunglighet! Tillverkad av 100 % polyester och handtvättas vid behov.

Storlek: ca 24 x 14 x 5 cm.

Tallsläktet

Tallar
Japansk tall (Pinus densiflora), i Nordkorea.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Kärlväxter Tracheophyta
Klass	Barrväxter Pinopsida
Ordning	Tallordningen Pinales
Familj	Tallväxter Pinaceae
Släkte	Tallar Pinus
Vetenskapligt namn
§ Pinus
Auktor	Linné
Utbredning
Utbredningsområde
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Tallsläktet eller tallar (Pinus) är ett släkte i familjen tallväxter som omfattar omkring 90 arter. Barren är fleråriga och har hartsgångar.^[1]

Taxonomi

Tallar är nakenfröiga växter. Tallsläktet delas upp i tre undergrupper som särskiljs på deras kottar, frön och barrkaraktär: undergruppen Pinus har generellt hårdare ved och barren sitter två och två, eller tre och tre;^[2] undergruppen Ducampopinus, ibland kallad "pinjegruppen" och undergruppen Strobus har generellt mjukare ved och barren sitter fem och fem.^[2]

Utbredning

De flesta regioner på norra halvklotet har någon inhemsk art av tall. Arten Pinus merkusii förekommer så långt söderut som till 2°S i Sumatra på södra halvklotet. I Nordamerika förekommer olika arter av tall, från 66°N och så långt söder et som till 12°N.

Flera arter har introducerats till tempererade eller subtropiska områden både på södra och norra halvklotet, där de odlas som timmer eller som park- och trädgårdsväxter. Ett antal introducerade arter är invasiva i vissa områden och hotar inhemska ekosystem.^[3]

Beskrivning

Tallar är städsegröna, kottbärande, kådrika träd (sällsynt buskar). De lägsta tallarna är cirka 3 meter höga medan de största är över 70 meter höga, men majoriteten mäter mellan 15 och 45 meter. De minsta arterna är sibirisk dvärgtall (Pinus pumila) och Pinus culminicola. Världens högsta tall mäter cirka 82 meter och är en gultall som växter i nationalparken Rogue River-Siskiyou National Forest i södra Oregon.^[4]

Barken hos flertalet arter är tjock och fjällig, men vissa arter har istället tunn och flagig bark. Grenarna växer i regelbundna pseudospiraler, vilket egentligen är en mycket tät spiral som upplevs som en ring av grenar som växer ut från samma punkt på stammen. Många arter producerar en sådan spiral per år men vissa producerar två eller fler.

Tallar lever länge och kan ofta bli 100–1000 år gamla, eller mer. Den äldsta kända trädklonen är den så kallade Methuselah, en Pinus longaeva och uppskattas till 4600 år gammal och återfinns i White Mountains i Kalifornien.^[5] En annan individ daterades till 4900 år efter att den avverkats. Den återfanns i Wheeler Peak i Nevada och kallas idag för Prometheus.^[6]

Skogsbruk och användning

Inom skogsbruk för att producera furutimmer används tallarter med hård ved. Dessa arters ved är fastare och hårdare än granved och är genom sin kådhalt mycket varaktigt, särskilt till undervattensbygge och pålning. Det är timmer från tall som är den vanligaste råvaran för slipers, stolpar och andra typer av impregnerade trävaror. Tall avkastar sämre än gran på goda marker, men används istället på marker med låg bonitet där den har en högre produktion än gran. Tall är mer ljuskrävande än granen men har i gengäld ett mer djupgående rotsystem och högre stormfasthet.^{[källa behövs]}

Arter inom släktet

Dottertaxa till tallar, i alfabetisk ordning:^[7][8]

Utöver dessa finns det flera hybrider och varienater, exempelvis hybridtall (P. ×schwerinii).

Förekomst i Sverige

Det finns idag flera tallarter i Sverige. Bara tall (Pinus sylvestris) är inhemsk, men sju andra arter förekommer förvildade i Sverige exempelvis bergtall , cembratall , contortatall , svarttall och weymouthtall .^[1] Tallen (P. sylvestris) är efter granen det vanligaste trädet i Sveriges skogar.